Inlägg publicerade under kategorin Tänkvärda citat

Av Jennie Written Things - 2 juni 2016 13:16


Pressmeddelande angående jennzie.bloggplatsen.se och alla andra utrymmen där denna Jennie är representerad.


I samrådan med mig själv, mitt inre, min magkänsla, mitt hjärta, min mage, boken Lär Dig Leva, läkarnas inrådan, allmänna studier, tips, uppbackning och moraliskt stöd har jag beslutat mig för att inte skriva om saker som är negativa. Jag slutar. Jag behöver inte skriva om att jag mår dåligt efter att vi har bråkat, att jag inte har hunnit städa, inte orkar laga mat, inte orkar träna just idag, att det är för varmt, för kallt, för jobbigt, för trist, för stressigt på jobbet, fel i texten, ångest, stressigt, att det känns som att jag vill lägga mig ner och gråta. Det här blir sista gången jag skriver utläggande om det som är eller känns dåligt. Dåliga tankar föder fler dåliga tankar och drar ner andra i samma synsätt. Jag ska sluta stressa och försöka leva i nuet, varje dag. 


Jag är fortfarande inte på banan efter söndagens händelser. Jag mår bättre och bättre psykiskt varje dag som solen skiner och jag kan sitta ute i solstolen på balkongen eller skriva på min bok, men det går långsamt och det är okej, i måndags rusade hjärtat så fort att jag hade kräkts av ångest om en hare hade sprungit förbi eller en skata kraxat till från trädet en meter bort. Jag har skrivit fyra sidor på två dagar och det är jättebra. Jag ska inte jämföra det med att säga att jag tidigare skrev fyra sidor på en halvtimme för då är jag där igen, nere i jämförelse- och ångestträsket som ingen, allra minst jag själv, mår bra av att tänka på. Jag mår inte likadant nu som då. Jag är inte samma nu som då. Jag är jag just nu. Här. Nu. Jag är ingen annan. Jag är jag. 


Jag andas. Lugnt, djupt. Jag gör saker som jag mår bra av, stora eller små spelar ingen roll. Jag försöker att inte tänka "tänk om" och vara steget före sådär som det står på mitt CV att jag är och att jag alltid har varit, letat nästa kick, fortsatt framåt snabbare och snabbare tills jag dunstar in i en cementvägg och faller. Att ha många bollar i luften är en annan sak som står - stod - på mit CV. Men det är ingenting att eftersträva. Det är rent ut sagt riktigt värdelöst att vara en sådan, för man får ingenting gjort.


Det här är en typisk Jennie-skildring.


Jag lägger ner datorn för att jag ser att blommorna behöver vatten. Går till köket för att hämta vattenkannan när jag ser att smöret står framme. Då kan jag lika gärna bre mig en macka. Jag slänger smörpappret i soporna och inser att den är full, så jag går ut med soporna, lämnar mackan kvar på bordet. Ser ett par moln borta i horisonten, har de lovat regn? Tar upp datorn när jag kommer upp igen och kollar Klart.se, sedan ser jag ICA-tidningen på soffbordet och deras bra erbjudanden och bestämmer mig för att gå dit. Går för att sminka mig eller åtminstone borsta håret, ser att det är dammigt på hallbänken och tar fram trasa och skurhink, sätter på musik på datorn innan jag hinner börja och så ringer mamma och vill säga hej. I slutändan - vad har jag fått gjort? Jag har inte handlat, inte vattnat blommorna, inte sminkat mig, inte rengjort hallbänken, inte slagit igång musik eller lagt ut en ny soppåse. Min smörgås ligger kvar på bordet och är stenhård. 


Det går liksom inte.


Många bollar i luften kan slänga sig i väggen jag precis dunkat rakt in i.


Närvarande. Noggrann. Empatisk. Harmonisk.


Det rimmar mycket bättre än stressad, snabb, steget före, ineffektiv, glömsk, irriterad, virrig och nervös.


Jag är  tacksam över att min kropp sade åt mig att varva ner. Jag har ignorerat dens önskan i ett halvår, och det var inte förrän nu när jag nådde botten som jag insåg att jag var trasig inuti. Jag behöver läka. Hela. Det gör jag inte om jag fortsätter stressa, fortsätter cykla jättesnabbt till bussen i tron om att jag är sen, om jag får ångest för att jag missar det där tåget eller att mikron tar så lång tid på sig att värma temuggen. Småsaker som blir till en enda fruktcocktail av farliga ämnen för kropp och knopp som snart exploderar i miljoners med bitar som tar evighet att rensa bort. Slappna av! Det är vad jag ska göra. Tänka på mig själv. Sätta mig själv i första rummet. Det har jag aldrig gjort förut!


 

Av Jennie Written Things - 14 april 2016 18:16

 

Texten nedanför är kopierad från Camilla Läckbergs blogg och frågestund, vilket för mig var så himla underbart skrivet så jag lånar helt enkelt texten och skriver in den här. För det är verkligen så det är, så det känns, trots att jag redan "visste" det fick jag mig en ögonöppnare. Jag vill inte vara en författare, jag vill vara en som förmedlar historier och som trollbinder människor med det jag skrivit.


Hur behåller man motivationen att skriva en hel bok?

 

Ja, är ju lite det som skiljer agnarna från vetet. Många därute vill skriva böcker, men har inte tålamodet och envisheten att faktiskt göra det. För det är ett långt projekt, där man sakta, sida för sida, bygger upp en hel berättelse. Det tar upp till ett år att effektivt skriva en bok, och det krävs ett speciellt psyke att klara av att genomföra ett så långsiktigt projekt. Det är samma som att vissa är sprinters och vissa är maratonlöpare. Du måste vara en mental maratonlöpare för att klara av att skriva en bok.


Men tricket är att inte se berget framför sig. Jag kan också känna mig överväldigad ibland när jag påbörjar en ny bok, för jag vet hur stort och högt det berget är och vet hur mycket jobb som ligger framför mig innan jag når toppen. Men då tar man det bit för bit. Basstation för basstation. Jag sätter upp dagsmål, och veckomål och månadsmål för antal sidor. Jag tänker inte att: ”nu ska jag skriva 400 sidor närmsta halvåret.” Utan jag tänker ”nu ska jag skriva minst 25 sidor den här veckan.”  Eller ”idag ska jag skriva minst fem sidor”.


Och tänk så här. Om du sätter målet ”jag ska skriva EN sida per dag” – jag på ett år har du 365 boksidor. Det är en rätt tjock bok….   Men ja, det finns inga genvägar. Du måste klara av att sitta där, timme ut och timme in, dag efter dag. Utan någon annan ”belöning” än att du ser sidantalet växa och känner historien utveckla sig. Klarar du inte det – ja då kommer du inte att skriva några böcker. Så är det bara.


Och fundera också på vad du vill. Vill du skriva böcker och berätta historier? Eller vill du vara ”författare”. Krimförfattaren Elisabeth George uttrycker precis detta i sin bok om skrivande ”Skriv på”. Hon säger att man ska ställa sig frågan: ”Do you want do be a writer or do you want to be an author?”  Om du drömmer om att bli författare för att du ser framför dig långa signeringsköer, miljoner på banken, djupa samtal i TV-soffan med Malou von Sivers, eller hur du svävar runt i en paljettklänning i Let’s Dance – ja då kommer du aldrig bli en författare.


Man måste älska skrivandet, vilja berätta en historia, klara av alla timmar i isolering hemma utan minsta spår av glamour och bekräftelse. När jag började skriva hade jag aldrig i mina vildaste fantasier kunnat drömma om den enorma framgång jag skulle få med mina böcker. Min dröm var att få ägna mig åt min passion, att skriva – och ja, att kunna försörja mig på det.


Och vi räknade på det, och kom fram till att eftersom vi första åren jag skrev klarade att dra runt vårt hushåll på min dåvarande mans lön, plus min föräldrapenning som då var ca 10.000 kronor i månaden tror jag – så hade målet ”försörja mig” uppnåtts den dag jag kunde dra in 10.000 i månaden netto på mitt skrivande per månad. Så såg min dröm och min målsättning ut. Allt annat var bonus, och jag hade aldrig ens tänkt tanken att det skulle kunna bli som det faktiskt blev.

 

 

Taggar: #bokskrivande #böcker #skriva #författare #novell #bok #camillaläckberg #isprinsessan #fjällbacka #drömmar #kapitel #silversvärdsätten

Vem är jag?


Jag är som vem som helst och ingen alls. Jag är duglig, ärlig och ironisk. Besitter den skevaste humorn i stan. Författarhjärta. Always.

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Sök efter gamla inlägg

Förfluten tid

Kategorier

En titt i backspegeln

Translate the blog


Skapa flashcards