Och jag har bara boken i huvudet.

Inget arsle direkt så, men... Här är vad jag jobbar med för tillfället. Min bok. Nu ska den bli färdig.

[....] Hon hade förväntat sig att han skulle mörda henne efter det, inte lägga ner henne i en elegant dubbelsäng med snidad sängram så att hon kunde se rakt upp i en gigantisk, antik och antagligen väldigt dyr kristallkrona när hon vaknade morgonen därpå. Hon tittade upp på kristallerna och sjönk tillbaka ner bland de frasiga kuddarna med kinder i samma färg som dem. ”Jösses. Du letade efter mig. Du hittade mig.”              

     ”Ja, det gjorde jag.” Han ställde sig upp.          
  Uppenbarligen hade han inte varit där speciellt länge för håret var fortfarande fuktigt, bröstkorgen fortfarande prickig av regnvatten. ”Jag är förbannad och jävligt irriterad men jag är inte omänsklig även om jag gärna lämnat kvar dig där efter vad du gjorde och sade.”
     ”Det förstår jag. Jag hade inte misstyckt om du faktiskt gjorde det.” Hon drog täcket tätare om sig när hon insåg att hon var klädd i ingenting annat än sina underkläder och att det förmodligen med all säkerhet var han som sett till det också. Fanns det ingen hejd på skammen?
     ”Riktigt så dramatiska behöver vi inte vara. Det finns andra sätt att göra sig av med sina anställda.”
      ”Jag kallade dig för idiot.”            
      ”Det gjorde du. Och...”                  
      ”Du är en idiot.”       
    Han skiftade fot. ”Jag räddade förmodligen livet på dig. Nätterna blir kalla här även om dagarna är varma, och med tanke på regnet och din tunna klänning hade det inte tagit speciellt lång tid förrän du frusit ihjäl.”
      ”Jag klarade mig fint.”                  
      ”Jaha, okej. Det såg inte ut som det, bara så du vet.”
      Hon öppnade munnen, stängde den sedan igen. Hon hade inget minne av vad som hänt efter att ha sprungit ifrån alla skräckinjagande kor, eller vad det nu var för vidunder, där ute i mörkret. Hon ville faktiskt inte veta hur, när eller varför. Inte utan att förlora all kvarvarande självbevarelsedrift, så hon svalde meningen, bet sig i läppen. ”Vill du ha ett tack?” pressade hon fram, försökte låta neutral.            
     Han såg uppriktigt förvånad ut, som att orden aldrig hade funnits i hans tankeverksamhet, där han stod invid dörren. Nej, det ville han inte, bedömde hon och drog täcket tätare runt sig. ”Du kan få en ursäkt i alla fall.”            
     ”Varför denna plötsliga personlighetsförändring? Regnade det in i öronen på dig?”                        
    ”Jag kan be om ursäkt för att jag kallade dig för en översittare inför alla andra där nere”, sade hon och såg sig omkring. ”Var är mina kläder?”        
     ”Nä, nä.” Han stoppade in händerna i fickorna, lutade sig mot den stängda dörren. ”Den andra hälften först.”
      ”Va?”     
     ”Den andra ursäkten, för att du över huvud taget satte dig upp emot mig. Jag har aldrig blivit så arg i hela mitt liv. Jag tar gärna den andra delen av den här och nu, så att vi får det överstökat. Jag har saker att göra, och vissa av dem kräver min fulla närvaro.”          
     Hon vred på huvudet så att allt hår föll över ena skuldran. ”Du gapar efter mycket, du. Jag kan ju inte be om ursäkt för något som är sant. Jag skulle kunna säga förlåt för att du är ett arsle, men det förändrar ju ingenting. Jag tycker ju fortfarande du är det.” 
     ”Vakta din tunga”, morrade han och fick upp dörren. ”Jag har arbete att sköta. Vad gäller dina kläder så jobbar vi inte i bomullsklänningar och tygskor.”   
      ”Du kan bara...”         

     Han vred huvudet åt sidan och betraktade henne med ett lång blick som fick det att vrida sig i magtrakten. ”Det finns frukost nere i köket. Jag föreslår att du går och äter innan de andra kommer in för lunch.”           
     ”Och hur skulle jag kunna det om...” muttrade hon, men han fläkte igen dörren – ännu en gång – och var borta, så orden blev hängande i luften. Vid gud, vad det gjorde henne irriterad. Vad hade hon sagt om det, första gången han bar sig åt på det sättet? Vittnade inte det om att han verkligen var en arrogant jävel ovanpå allt det andra som gav honom pris som årets arsle? Man slängde inte igen dörren i någons ansikte, definitivt inte hennes. Hon var dessutom inte färdig att diskutera med honom. Att smita iväg mitt under ett gräl, en pågående diskussion, det födde bara mer lågor av illvilja. Hon var inte säker på om det någonsin skulle sluta brinna så förjävligt i magen när han fortsatte att se på henne med den där arroganta uppsynen hon ville klippa till med första bästa trubbiga föremål.

Silversvärdsätten, 2016.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...