Klockan är mitt i natten någonstans mellan midnatt och vargtimmen. Jag får inte somna, för om jag somnar kanske jag inte vaknar igen. Jag har aldrig tänkt på det förut. Tänkt på att diabetes är dödligt. Kroniskt. Att den finns där, dag som natt, dygnet runt, och bevakar, och iakttar.

Jag är så himla trött. Det är som en vägg framför mig. Jag vill inte somna. Jag vill sova, men jag vill inte somna.

Idag hände nåt som aldrig hänt mig förr. Mitt ketonvärde låg på 1.6 Normalt är 0.1-0.4 Ungefär. Mitt var på 1.6 när jag lades in strax före tolv och prover togs för att fastställa ph-värdet som gjorde att jag mådde pyton.

Nu är det 2.4 och jag har en pågående syraförgiftning som plöjer genom min kropp, som får hela mig att gå på sparlåga. Migrän, ont i magen, illamående och ett rum som snurrar trots att jag ligger stilla och stirrar ner i min telefon.

Och jag är rädd. Det ringdes telefonsamtal mellan läkare på olika avdelningar för att ingen visste varför. Hur kan ett ketonvärde hos en diabetiker ligga på 2.4 när blodsockervärdet är normalt, och ändå vara syrapåverkat? Hur sänker man ett ketonvärde när blodsockret redan är så lågt det bör vara? Hur låter man bli att vara rädd när man ligger med dropp på ett sjukhus och väntar på att någon ska veta nåt?

Johan börjar jobba om fem timmar. Och ändå sitter han här. Han har snart varit vaken i 24 timmar. Min kärlek för honom är så stor, så total, det dåliga samvetet gnager.

Jag vill inte vara här. Jag vill inte ha diabetes. Jag vill inte vara hungrig och trött och yr och migränig, vill inte klistra mig framför en ljus telefonskärm bara för att inte somna.... Vill ligga hemma i min säng i ett liv utan sprutor i ett hem som inte luktar sjukhus.

Vill. Vill inte. Perspektiv. Rätt eller fel. Höger eller vänster. Jag är så trött så ögonen går i kors. Jag som precis tänkte lägga mig igår kväll när tanken slog mig att kolla sockervärdet. Det var 7.8, helt okej före en natts sömn, men ändå kollade jag ketonerna också. För att jag mådde så konstigt. Ångest fast ihållande illamående.

Och det var tur. Om jag inte gjort det... om jag inte kollat... Jag vill inte ens tänka på det. Bara blunda. Sova. Äta. Leva.

/// Trött, hungrig, nattlig filosof med bautahuvud som dunkar och dunkar och tankar som aldrig tar fikapaus. Jag ska kämpa mig igenom detta. Kämpa kämpa kämpa. Jag ska banne mig vinna över det här också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...