Alla inlägg under september 2014

Av Jennie Written Things - 27 september 2014 16:07


[Ur Arkivet:2014]

 

ett fallande löv i vindens fång

sen ekot av döende fågelsång

 

snart är det is över hav och sjö

allting göms under täcke av snö

 

allting är stilla, ingenting hörs

förrän till våren, någonting rörs

 

en vårstorm färgar världen så vit

men livet har äntligen återvänt hit

 

sju blommor ifrån gård och äng

under kudden i en säng

 

nyfikna ögon, blåa som vatten

rusande hjärtslag i den dunkla natten

 

ett fallande löv i vindens fång

sen ekot av döende fågelsång

 

snart är det is över hav och sjö

allting göms under täcke av snö

 

allting är stilla, ingenting hörs

förrän till våren, någonting rörs

 

Så liten och bräcklig ligger han där

vår son är äntligen här

 

 

 [Jennie:2014]

Av Jennie Written Things - 27 september 2014 09:20


... Och dääär tittade pre-förkylningen verkligen förbi. Eller ebolan kanske? Jag har väntat i veckor. Känt den där rivande känslan många mornar, men motat bort den med bra, vitaminrik mat, mycket träning och mycket, mycket vila. Fast jag antar att jag behövde den där slutgiltiga sitt här och slappna av-vilan med en stor tekopp, The Fault in Our Stars och en rejäl skvätt tårar så att den slutligen kunde hitta vägen ut. Näsan återhämtade sig aldrig efter gråtattacken och nu är den täppt och halsen gör ont. Jag som hade tänkt städa hela dagen... hmmm... tror jag sätter mig med ännu en kopp te i soffhörnet under fleecefilten....


Det blåser storm ute, Aftonblaskan lovade stormvindar, men såklart när har de någonsin skrivit något som är sant utan att överdriva, men grenarna rör sig fasligt mycket och det susar i fönstren, öppnade det i vardagsrummet igår och höll på att få det rakt i ansiktet när det blåste in. Hua. Så jag tror jag håller mig till städning, återhämtning, mycket vila och tjocksockar idag. Jag hatar att ha sockar på mig, eller inte hatar, men jag tycker... inte om det. Fötterna måste vara utanför täcket också, bägge två, annars känns det inte bra. Och Johan släpper aldrig ut sina... haha...

 

Jag använder sällan vantar heller av samma anledning, och det har blivit lite av ett dilemma när jag cyklar - det är för varmt med fingervantar och för kallt utan, och är händerna varma blir resten av kroppen jättevarm och svettig, som att jag i själva verket täpper igen vartenda lufthål... Men tjocksockar när man är sjuk är ett måste, och mina mysiga leopoard-haremsbyxor som jag inte får visa utomhus hehe. Men dit ska jag ändå bege mig idag - till Ica för att köpa en Topphälsa-tidning, lite nässpray och mandariner, ultimata förkylningsgrejerna. Faktiskt så har jag inte varit förkyld nu på ett helt år. Det är rekord tror jag. Kanske en positiv effekt med striktare LCHF-kost (lågkolhydrat och inget gluten)? I alla fall så mår jag betydligt bättre såhär, så då är det bara att fortsätta. Fast då gärna utan förkylningen...  ebolan... kanske det till och med kommer utvecklas till en riktig man-flu

 

    

Av Jennie Written Things - 26 september 2014 19:00


Det är så härligt när det känns som att allting bara är... härligt underbart. Jag fick en mysig fredag tillsammans med min lediga sambo, vi kurade upp oss i soffan och spelade Rayman, sedan städade vi och så somnade vi i en timme. Så skönt. Och sedan vaknade vi, såg att bussen skulle gå om tio minuter och jag fixade mig på fem. Nytt rekord tror jag, från det att jag slår upp ögonen till jag står utanför och låser dörren, haha. Spenderade en stund i Täby C, handlade och så pussade jag honom hejdå och åkte iväg till mina barn, hämtade dem, och så åkte vi tillbaka till Täby C för fikamys och BR Leksaker.


Och barnen kramade mig så himla mycket, höll min hand medan vi gick från bussen och inne på affären... Alltså hjärtat smälter bara så fullständigt ibland. Medan jag satt där och såg på deras lyckliga ansikten tänkte jag på hur gärna jag själv vill ha barn. Två stycken är inte så farligt - jag skulle satsa på tre eller fyra. Jag har varit med familjen i snart två månader, sett både uppgång och nedgång och arg och sur och tvär och riktigt, riktigt snälla. Jag trodde att min barnlängtan skulle dämpas när jag fick tillbringa mina dagar med dem, men nej... den ligger där. Det är som på ett helt annat plan nu. 


Det är... varmt. Det känns i hjärtat. Och med Johan vid min sida... hur ska jag kunna låta bli att tänka så då? Åh, jag vill så gärna... men jag ska inte. Vi ska ordna upp vårt liv, vi ska bygga ihop det så som vi vill ha det och så ska vi bara vara vi två en stund. En stund, ett tag till. Jag vill inte förlora honom. Jag vill inte mista honom. Jag vill inte se på min son eller dotter och tänka på att de är spegelbilder av den man jag inte får röra vid. Jag vet att man inte kan tänka så, skiter det sig så skiter det sig och småbarnsåren sägs vara de jobbigaste åren. Så jag vill bara... det kanske är själviskt... men njuta... bara lite till... av allt det vi vill göra, allt det vi ska göra, och sen...


 

Av Jennie Written Things - 21 september 2014 18:18


Igår var ingen vanlig dag för det var Tjejvätterns anmälningsdag! Tio mils cykling med start i Motala den femte juni nästa år, på min älskade sambos födelsedag. Och jag gör det tillsammans med min mamma. Varför? För att jag vill. För att jag kan. För att jag är impulsiv och älskar utmaningar och såg att den var öppen för anmälan och för att jag tänker visa mig själv och alla andra att ingenting kan stoppa mig. Inte min rädsla, inte diabetesen, inte min kosthållning. Inte en massa dumma hjärnspöken eller en trasig cykel. Ingenting.


I två års tid var jag livrädd för att cykla. Jag cyklade inte på all den tiden, inte förrän jag och Johan åkte till Grekland tidigare i somras och hyrde cyklar där. Vi cyklade en hel dag och där och då försvann den värsta rädslan. Vi cyklade upp för ett tusen meter högt berg med svindlande utsikt och fruktansvärt branta backar. Flera timmar tog det innan vi slutligen kom fram och åt den godaste lokalproducerade salladslunchen jag någonsin ätit. Den enda, också, men det hör inte hit.


Sedan tog det tio minuter att glida ner de fyra kilometrarna. Jag tror inte jag trampade en enda gång. Det var över trettio grader varmt i skuggan, solen gassade, havet var turkost och stränderna långt borta var vita. 


När jag kom hem åkte jag till Öland och cyklade en hel vecka. Sedan köpte jag mig en egen cykel och struntade i att förnya mitt busskort, eftersom att den vita blixten tar mig var jag vill. Jag cyklar en och en halv mil om dagen numera. Idag blev det till och med två. En timme tog det. Mitt mål på Tjejvättern 2015 är att komma runt på mindre än fem timmar. Vi har hela vintern på oss att öva, och öva ska vi göra. Sedan ska jag sätta mig på cykeln den femte juni och så ska jag köra alla de tio milen, med en ryggsäck inte bara full av snabb energi utan också en hel rad viktiga erfarenheter. 


Jag föll till marken så hårt att jag spräckte hakan, men jag reste mig upp och jag kommer att bli starkare än någonsin efter detta. Det vet jag. Det känner jag. Jag älskar ju att cykla, och kastade bort två cykelår av mitt liv för ingenting. Det ska inte hända igen. Nu har jag hjälm, skydd, en bra, rejäl cykel och en hel del sunt förnuft. Förberedelserna inför Tjejvättern har redan börjat. Vi är på väg. Fem timmar. Fem timmar ska det ta. Jag struntar i om jag kommer sist, för för den första gången i mitt liv är jag inte brydd om att vinna. Jag behöver inte vinna Tjejvättern för att vara en vinnare.


Jag behöver bara lappa ihop hakan, resa mig upp bort från rädslan och prestera. Enkelt. Svårt. Jobbigt. Men så fullständigt, oerhört roligt. Team Blomster. För att ingenting är omöjligt.





Av Jennie Written Things - 18 september 2014 11:17

Ok... 20 fakta då. Målet är att alla ska skriva tjugo saker om sig själva och dela med sig av sin historia och i sin tur nominera fler att göra det samma. Det här tycker jag är jättekul, och jag tänkte försöka skriva om sådant som jag kanske inte säger varje dag. Jag har nominerat flera stycken på Instagram redan.

 

♦ Jag heter Helena i andranamn. Haha.

♦ Jag bröt näsan när jag var 1 1/2 år gammal. Mys.

♦ ... Vilket är mitt första minne. Två barn. En röd pulka. Snö, vinter, jag var varm, svettig, stod mitt i backen. Flytta på dig, sade dem. En röd pulka som fyllde hela mitt synfält. En värld som blev svart. 

♦ Jag får fjärilar i magen av att titta på Johan, fortfarande efter tre år. Han gör mig så himla lycklig.

♦ Jag har så himla härlig humor!

♦  Jag tänker gifta mig nästa höst ehum ;)

♦ Just nu drömmer jag om att flytta till Trollhättan/Göteborg, köpa lägenhet och bara sätta fast mina rötter där i krokarna av min släkt. Skapa det liv vi vill ha, ända från grunden.

♦  Läkarna tror att jag kan ha haft diabetes under större delen av mitt liv. Jag tror det också. 

♦  Jag vill ha fyra barn - Oliver, Adam, Julian och Klara. Med Johan. Han och jag. Vi. Även om han hatar namnet Julian ;)

♦ Jag älskar lax, blomkål, bacon och pesto mer än allt mmmm.

♦  Jag har mist både min mormor & morfar...

♦ Min mamma är även en nära vän & jag har en väldigt fin kontakt med resten av mina "familjer".

♦ Jag gråter till filmer och musik och annat gulligull, känsligt hjärta okej ;) Och en skvätt efter att sexåringen ringde för att säga god natt...

♦ Te!!! Min ultimata favorit. Jag. Älskar. Teeeee.

♦  Och hösten. Löven. Kylan. Alla årstider. Jag är en glad själ som finner lycka och glädje i små saker som ingen annan ser.

♦  Jag är en Highly Sensitive Person.

♦  ... Som är hyperallergisk mot katter.

♦ Jag tänker på min gamla foderhäst Aladdin typ varje dag, saknar allt med hästar och ridsport och hoppning och stickiga mular! Åh.

♦ Jag har nog aldrig älskat någon mer än under det ögonblicket då Johan kom hem med en överraskningsdammsugare. Jag slängde mig om halsen på honom och bara grät. Hahaha. Ja... men det var glädjetårar, och kärleken i hans ögon var enorm.

♦ Mormors begravning fick mig att bli ännu mer tacksam över det jag har och det som finns runt omkring mig. Varje dag är en gåva. Varje leende är en gåva. Ta aldrig det för givet. 

 

 

Av Jennie Written Things - 16 september 2014 19:35


Jag tänkte att jag måste skriva upp receptet på bakdelarna (himla fiffigt namn för de blev ju runda haha) innan jag glömmer bort det. Jag hämtade inspiration från Jills Mat som sagt, men sedan fick kreativiteten och det sunda förnuftet gå före, hand i hand med det jag hade hemma. Så all eloge till Jillsan!


Till nio bollar:


Två dl majsmjöl (det var så himla dyrt att köpa mandelmjöl så jag tog majsmjöl istället för sex gånger billigare pris, det har ett ganska högt innehåll kolhydrater men det är glutenfritt. Annat, billigare alternativ vore bovetemjöl, men det var slut i skafferiet. Så... lite mindre LCHF kanske, men äh.)

Tre ägg

50 gram halvsmält smör

2 dl Creme Fraiche

½ dl sesamfrön

2 maskedar Fiberhusk

 

Och så bara blanda allt, låt det stå i tio minuter, forma nio runda bollar med blöta fingrar och sätt på ett bakplåtspapper. Strö ännu mer sesamfrön över och in i ugnen i femton-tjugo minuter, mina var perfekta efter sexton, och dessa funkar även jättebra som hamburgerbröd. 

 

Jag ska förbättra receptet ännu mer och kanske sätta i zucchinibitar nästa gång, eller rårivna morötter. Vi får se. Jag återkommer om det. Men så länge, prova dessa!


Taggar: #lchf #bröd #lchfbröd #lågkolhydratkost #diabetes #baka #husfru #bakning #matlagning #hälsosam #livsstil #blogg #jillsmat #inspiration

          

Av Jennie Written Things - 16 september 2014 13:08


Det kändes som att jag aldrig skulle få upp ögonen i morse när väckarklockan ringde tjugo i sex. Tog mig igenom duschandet genom en dimma, tänkte att jag oooorkar inte vara vaken längre. Johan låg under dubbla, fluffiga täcken och det bara värkte i hela mig efter att få lägga mig bredvid honom igen. Men iväg tog jag mig till slut, efter att ha vandrat runt i jakt på jag-vet-inte-vad i en halvtimme.


Det var strålande sol i Gribbylund tre kilometer bort, men när jag kom hem igen så var det till den tjockaste dimma jag någonsin sett. Sikten var lika med noll. Det gick att känna kylan, vätan, som fuktade ansiktet när jag cyklade igenom det, helt sjukt. Svinkallt var det. Tänker dra på mig höstkappan och vantar imorgon bitti alltså. Och där kom jag på att jag borde åka in till Täby C för att köpa mig ett nytt par. Men inte idag. Jag får frysa om händerna imorgon (hemsk känsla) för nu tänker jag börja med degen (härlig känsla).


Tre timmar kvar till jag ska hämta barnen. Det är hur mycket tid som helst. Inte som igår när jag somnade så fort jag kom hem och var så fruktansvärt loj och seg resterande timmar, huja. Orkade inte ens gå och handla. Men nu är kylskåpet fullproppat och bakdelarna (hahahaha) ligger på köksön. Jag ska alltså prova på att baka för första gången på år. Tror inte jag bakade förra sommaren heller. Jösses. Och jag kallar mig farmors barnbarn? Då är det lika bra att sätta igång. Vässa knivarna. Knyta förklädet om sig och sätta upp håret. Nu kör vi. Jag lovar att dela med mig av resultatet.


Receptet hittar ni här: http://www.jillsmat.se/recipe/lchf-frallor-med-vallmo - underbara, underbara Jill.

Låten nedan är från The Wolf Among Us. Såååå bra spel. Och soundtracket... aaaah.



 

Av Jennie Written Things - 15 september 2014 18:17

Dagens visdom.

♦  Jag är glad att jag vaknade upp i morse och insåg att Feministiskt Initiativ bara var en dålig dröm. Jääää. Inget mer mumbo jumbosvammel i riksdagen - inte för att jag bryr mig om riksdagen i sig men det kändes ändå skönt att slippa höra talas om dem varje dag överallt - ja förutom SD då, men de har jag placerat i ett fack långt bak i hjärnan och tänker inte ägna dem ett ruttet öre. Ören har dessutom gått ur tiden så alltså har jag ingen som helst anledning att bråka om dem, men att skratta åt deras många misstag är ganska roligt tycker jag. Typ det där med att fyra tusen euro är lika med fyra hundra tusen biljarder kronor. Det är väldigt mycket pengar. Ja, indeed. Smart där.

♦ Jag har för övrigt insett hur jäkla less jag är pä politik och hatar att debattera och försvara mina åsikter i allt vad det gäller. Vi gillar olika, ok? Det borde räcka med det. Man är inte en idiot bara för att man tycker annorlunda. Eller jo, alla andra är det, men inte en själv. Konstigt att varje individ säger så.


♦ Och.... vi är inte vita, heterosexuella män, vi är människor, precis som Åsa Dumjävel Romson sade. Haha. Hahaha. Haaaaahaha. Vi är inte lesbiska svarta kvinnor, eller kinesiska bögar då???? Haaaaaha. Tänk Åsa att jag hade röstat på dig om jag inte hört det där. Tänk på det va.


♦  Jag tycker att Jamie Dornan, Dakota Johnson, Rita Ora och alla andra görgelmöck som kommer medverka i Fifty Shades of Grey ser ut åt helvete fel och att de förstör hela filmen och bilden av min Fifty. Dakota ser gammal ut och Jamie är bara... blä. Jag förstår ärligt talat inte hur de ska kunna göra boken rättvisa. 

♦  Fifty innehåller förresten inte kvinnoförnedring. Please, sluta släng det i ansiktet på oss som faktiskt älskar böckerna och har läst dem 12345 gånger. Så vi vet, tro mig. Den innehåller en förskönad, fördjupad bild av BDSM. En bokversion av BDSM. Om Anastasia inte velat vara med på det hade hon gått därifrån. Hon hade sagt ifrån. Och hon sade ifrån. Hon ville aldrig göra det igen. Hon lämnade honom. Så. Ja. 

♦ Jag är ingen feminist och kommer aldrig att kalla mig det heller, inte efter Gudruns manifest och alla löjliga videoklipp jag sett på att "när du kallar dig feminist inser du att de flesta filmer som spelas in är väldigt, väldigt sexistiska" JA MEN ALLTSÅ SKÅDESPELERSKAN VAR OKEJ MED DET OKEJ???. Jämställdhet är en sak, men att börja mixtra hit och dit och hitta på massa saker som inte provocerar någon annan än dig är helt hjärndött. 


Detta inlägg sponsras av ironiklubben och glad-att-valet-äntligen-är-över-klubben.


Heja rödgröna.


Det är allt jag har att säga om valet, om politik, om allt annat i övrigt just nu. Bye bye.



Vem är jag?


Jag är som vem som helst och ingen alls. Jag är duglig, ärlig och ironisk. Besitter den skevaste humorn i stan. Författarhjärta. Always.

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11 12 13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
<<< September 2014 >>>

Sök efter gamla inlägg

Förfluten tid

Kategorier

En titt i backspegeln

Translate the blog


Skapa flashcards