Alla inlägg under januari 2013

Av Jennie Written Things - 31 januari 2013 16:24

Hej!

Sista januari och om två veckor är det Alla Hjärtans Dag och min fina Fridas födelsedag! Jag älskar Alla Hjärtans dag men har aldrig haft någon att "fira"den med så nu i år tänker den hopplösa romantikern fylla skålarna med hjärtformade chokladbitar och annat gott och stormysa till en film med Johan eller gå ut och äta eller nåt annat mys. Alla firar Halloween med gott och fylleberusat samvete utom jag som har det som vilken annan torsdag eller onsdag som helst, dricker gör jag aldrig hur som helst. Men alla hjärtans dag!! Förra året bodde Johan i Mariannelund 110 mil bort så det var den fina röda dagen, men nuuu så!

Tycker det borde finnas mer såna dagar där man månar om varandra, typ som på julen fast utan julklappar. Man samlas, äter gott och umgås med sina nära och kära, tar vara på den dagen. Den 28 februari har min farmor och farfar varit gifta i 53 år och de firar alltid den årsdagen, nu handlar det ju visserligen om bröllop men ja, fler såna njutardagar tack, vi är alldeles för dåliga på att visa uppskattning för varandra i dagens samhälle... :-)

Alla hjärtans dag. Det bara lyser om den dagen. Ta vara på er själva och på de ni håller nära, oavsett vilken dag det är men främst då, visa hur glada ni är över att få vara tillsammans med den ni tycker om. Och är ni inte tillsammans, säg det ändå, man ska vara ärlig och dessutom är den fjortonde februari kärlekens dag och den dag man kan skapa många fina minnen ihop!

Av Jennie Written Things - 30 januari 2013 10:12


Hej! 

Går framåt att somna "tidigt". Igår var den väl strax efter halv tolv, tolv när vi somnade? I alla fall ett stort framsteg från två, tre, haha. Idag blir det gym för hela slanten, träningsvärken ligger fortfarande och pyr i större delarna av musklerna men det är så härligt att träna att man glömmer bort allt annat, för när jag väl kommer in i mitt träningspass så kan jag nästan inte sluta förrän jag riktigt känner hur benen, eller armarna, verkligen inte orkar mer. Det är något sorts inre driv som säger "orka tio kalorier till, orka en halv minut till", och när de tio kalorierna är till ändå tänker jag "nu kör vi femtio till, en minut till", små mål som är oerhört viktiga! Det går inte att ställa sig på crosstrainern eller löpbandet och tänka "nu ska jag springa si och så fort i en halvtimme", i alla fall inte för mig, för då lessnar jag direkt. Men om jag istället börjar med att tänka "om jag springer i fem minuter till att börja med", orkar jag säkerligen både tio och femton, och sedan mitt vad det är så är jag uppe i trettio, trettiofem och kan avsluta träningspasset med ett triumferande leende skickat till min tankeverksamhet.

Det funkar bäst för mig och har gjort så i vilken träningsform eller trist föreläsning som helst. Bara fem minuter till, det orkar du, sedan tar vi det därifrån. Bara tre till bensparkar, bara tre till... Och de dagar man känner att "nej, jag orkar verkligen inte fara till gymmet idag", släpar man sig ändå dit och det är de gångerna träningspassen blir de mest effektiva och bra. De enda dåliga träningspass du egentligen kan göra är de du inte gör, är du väl på gymmet så är ingen träning en dålig sådan! Så vida du inte belastar fel och sådana saker vill säga, men annars! 


Nu ska jag spela Sims ett tag innan vi åker till gymmet. Kraftigt snöfall idag igen, men det gör samtidigt att minusgraderna inte är allt för många. Kanske att vi till och med går till gymmet, är det önsketänkande eller idioti? Efter träningspassen brukar jag vara mer än död och måste äta i princip NU NU NU även om jag sällan har någon matlust efter att man kört slut på kroppen. Nåja vi får se, huvudsaken är ju att vi tar oss dit i alla fall, och det är då ett som är säkert att vi kommer! 


 

Av Jennie Written Things - 29 januari 2013 22:32

Hej!


Idag har vi fått upp nya garrrdiner i vardagsrummet efter ett noga övervakande farmoröga. Jättesnygga men så sjukt dyra, nio kronor metern... Vet inte om jag törs ta hem folk hit till lägenheten för den sakens skull ;-) Och nya fästen till sovrumstulpangardinerna hann vi också med att sätta upp!


Annars har denna tisdag bara varit en slödag, sov nästan tolv timmar??? då jag envisades med att somna på Johans goliggstid, strax före elva... Nåja jag somnade efter många om och men och stök och bök och skrattanfall när Johan började bre om mig i sömnen och insisterade på att jag skulle ha täcket på knäet, mitt knä som var utanför. Men jag hade stoppat ut det i kylan för att överleva värmeböljan skapad av en mycket varm herre, två täcken och en minst lika varm mig själv, och så mitt i allt börjar Johan mumla att jag måste ha täcke över knänen, "annars fryser man" hahaha! Han själv hade inget minne alls av det i morse så ett gott skratt blev det av det hela ;-)


Dagens lunch/middag blev broccoligratäng med röd-, gul- och purjolök, bacon och så chili! Underbart gott och det tyckte Johan också efter att ha höjt ögonbrynen och frågat vars smulorna var "ska det inte vara några smulor här i, något hårt typ?" (Pajskal). Nej sade jag, det är ju LCHF, vill du ha smulor till får du leta under bordet för där glömde jag dammsuga sist :-) hihi




Av Jennie Written Things - 28 januari 2013 22:15

Hej! 

Nu är Johan hemma igen och livet kunde inte vara bättre ♥ Snöstorm utanför fönstret och världens sämsta före på vägen men vad gjorde det när jag fick syn på honom på Kallax och gjorde frivolter av glädje, haha. Tre veckor var han borta och det kändes som en hel evighet för min del, han hade ju sin utbildning tio timmar om dagen medan jag i princip satt sysslolös den första veckan. Just nu vill jag bara njuta så mycket jag kan av att Johan är hemma, vi åt pasta carbonara (gårdagens rester) till middag och for därefter till gymmet.


Nu börjar jag känna de första spåren av trötthet, blev ett rätt intensivt gympass och hjärnan har gått på högvarv hela dagen. Först det dåliga föret, minst lika dåliga sikten och lyckorussyndromet över att snart få se Johan, sedan stressen över att jag körde vilse när de stängt av en del av E4:n och vissheten om att jag kommer komma försent till Kallax. Men som tur var så var planet också föresenat och vi kom ungefär samtidigt till flygplatsen och åkte hem till stilla Kalix. Vi får se vart det bär av härnäst, men just nu spelar ingenting annat än här och nu roll, att bara få vara med Johan är det bästa jag kan föreställa mig för stunden. Nu är mina får - eller i det här fallet, mitt får, hemma i hagen igen och jag kan andas ut och njuta ♥


Hoppas ni har haft en trevlig måndag trots snökaoset och inte alltför många dikeskörningar. Imorgon utlovas visst samma väder, tur att man inte ska kring vägarna då annat än till farmor och farfar för att hämta våra nygjorda gardiner till vardagsrummet och eventuellt på jobbsökande. Ha en bra dag!



Av Jennie Written Things - 27 januari 2013 18:59


Hej! 


Sitter och lyssnar på Excalion och har precis tänt massor av ljus, ett spontant IKEA-besök har tagit upp större delen av dagen och jag kom hem med nya ljus, bestickförvaring och små burkar där jag tänkte förvara flingsalt och oregano och sådana där saker, riktigt snygga var dem! Farmor ringde och mer eller mindre väckte mig strax efter tio och sade att de skulle till Haparanda och undrade om jag ville följa med till det blågula huset och jag sade ja, så jag fick en kvart på mig att vakna och göra mig klar haha. Jag kastade mig upp ur sängen, bäddade lite slarvigt, in i badrummet och slängde lika fort på mig smink, ilade sedan iväg in i köket utan glasögon och stack huvudet in i kylen bara för att minnas att smöret var slut. Tryckte igång vattenkokaren, sprang till garderoben för att leta sockar men hittade bara en (jag såg bara en svart massa och så någonting rosa, vilket var mina "thursday"-sockar, eller i alla fal en av dem...) och påbörjade därefter jaken på mina glasögon som av någon anledning inte låg kvar där jag lagt dem innan jag sminkade mig! 



Och bara för det så ska jag visa en bild på mitt synfält vs en normal människas synfält, så att ni förstår mitt dilemma om jag inte har glasögonen eller linserna i närheten och plötsligt står handfallen utan något av dem, till exempel om jag krockar med någon inne på Gallerian och tappar glasögonen på det svarta golvet. Jag skulle inte ens se dem om jag böjde mig ner haha... Så bra ögon har jag ;-) 


Ja i alla fall, tänk dig själv att du går ut och går i en trädgård någonstans och får syn på denna solros. Den är gul och du ser den på långt håll och när du kommer så här nära så kan du se nästan vartenda fiber, vartenda frö som finns där i mitten av den, eller hur?


 

Vilket jag också gör om jag har på mig glasögonen eller linserna. Men om jag tappar dem eller tar av mig dem innan jag går ut på samma solrosfält, eller ut ur duschen i jakt på en handduk om jag inte vet vars jag lade den innan jag gick dit... Så ser jag ungefär det här:




I bästa fall, alltså. Haha. Jag ser mindre än 25 % av en normal människa normalt borde se. Nu blev det mycket "normalt" i detta inlägg, men i alla fall, ni förstår principen. Jag har ett väldigt gravt synfel som inte syns på utsidan om jag inte använder mina bågar, men det är ändå som diabetes, mina närmaste kompisar vet om att jag har "handikappet" och kan hjälpa mig om jag plötsligt tappar linserna eller måste ta ut dem. Glasögon har så många så det är svårt att veta vem som egentligen "behöver" dem och vem som bara har dem för syns skull, alltså, inte bokstavligt för syns skull but still. Jag kan då villigt erkänna att jag är lika beroende av mina glasögon/linser som av mina sprutor. Jag skulle inte kunna leva ett normalt liv utan mina bågar eller mina sprutor, jag kanske inte direkt skulle dö omgående men ändå bli som en lam anka och inte kunna göra någonting förutom om jag har objektet i fråga mindre än tjugo centimeter ifrån, för då ser jag dem alldeles ypperligt.


Nä nu blev det ett långt inlägg om mina ögon istället för om besöket på IKEA och vad jag tänkte göra under resten av kvällen, men det får gå ändå. Det är normalt, antar jag. Och jag gillar mina ögon ändå :-)


 

Och idag är det ett och ett halvt år sedan jag och Johan blev tillsammans ♥ Vi har våra upp- och nergångar men det är ändå honom jag vill vakna upp bredvid varje morgon och han jag vill gå till sängs med varje kväll. Han är verkligen det jag alltid önskat mig trots att han har sina egenheter, men jag har alltid gillat utmaningar och någonting att bita i så det går nog hand i hand ;-)


Av Jennie Written Things - 27 januari 2013 02:18

Hej!

Trött men lycklig, Johan kommer hem imorgon (!!!) måndag och jag har precis städat hela lägenheten. Ja, jag började halv elva med dammsugandet, sedan gick jag och duschade, tog fram trasan och började dammtorka allting. Nu skiner det och luktar gott och är mer än respektabelt när min fina kommer hem :-)

Fråga mig inte varför jag började städa mitt i natten efter att grannarna sprungit marathon i trappuppgången med dundrande elefantfötter, fråga mig inte heller vad jag hade på mig under tiden. Jag hade nämligen högklackade skor. Högklackade svarta stiletter som gjorde mig tolv centimeter längre och som har varit borta i flera flera månadwr... Jag dog av glädje när jag hittade dem hemma hos pappa haha! Och energin höll i sig tills jag kom hem och såg hur ledsen dammsugaren såg ut. Jag tror jag sjöng högt också medan jag trippade runt med the killerheels lindade runt fötterna och dammsugarsnabeln frenetiskt viftandes åt vartenda håll där damm möjligtvis kunde finnas. Jag sjöng högt alltså. Falskt och högt. Och Johan gjorde mig så glad som bara den Johan kan! Jag är knäpp. Fullständigt knäpp, men så är jag också så vansinnigt kär i karln så hälften vore nog, och jag antar att det samtalet gjorde någonting bra med städhormonerna.

Men nu är jag helt slut och färdig för sängen där jag ska slänga mig själv och mina nyrakade ben. Nog för att jag rakar dem varje dag så varje gång jag kryper ner under täcket är lika underbar - och nej, jag är inget murmeldjur med varulvsliknande tendenser i hårväg utan gör det dels för att a) det är en gammal vana och b) jag har hårfobi. På mig själv. Så alla vet ;-) Hår är nasty och ska bara sitta på huvudet. Undra just om nyrakade ben möter täcke skulle kännas lika fantastiskt om man hade nyrakad skalle? Vet nån det? Måste vara tröttheten som talar. Jag ska aldrig ha kort huvudhår igen, hur skön nyrakade ben-känslan än är. Det enda jag skulle vela ha är.... zzZzzZz

Av Jennie Written Things - 26 januari 2013 14:53

Hej!

Blev att fara till Nyborg och hjälpa till att packa och därefter bära möbler uppför en sisådär sex sju halvtrappor fjorton gånger om, och jag ångrade ganska snart mitt hårda gympass igår om man säger så... En puls i tvåhundra - var är konditionen??? - och grym träningsvärk i magen och armarna gjorde det inte mindre ansträngande haha. Det gör till och med ont att skratta... Men kul var det när allt var färdigt installerat i lägenheten, huset är snart tomt och här finns ingenting annat än ett trevligt sällskap som hjälpte till att trycka undan krassligheten jag känt under gårdagen. Inte bli förkyld nu, inte mitt uppe i träningen!

Nu har vi precis ätit en Man-tager-vad-man-haver-lunch och jag lade mig på soffan en stund för att smälta maten och få upp värmen. Svetten rann undertrappbestigningen så inte så konstigt att man nu fryser när allting har lugnat sig, men snart ska jag också resa på mig för att hjälpa till... Jag ska bara... :-)

Av Jennie Written Things - 25 januari 2013 17:19


Hej! 

Råkade sova till halv elva idag, vakande av vad jag trodde var alarmet, men alarmet heter inte "Pappa ringer" så gissa förvåningen som uppstod när det inte riktigt klickade och jag höll i telefonen utan att hitta snooze-knappen och det stod fortfarande "Pappa ringer"??? Haha! Skyller min tankspriddhet på att jag var uppe till tre igår, idag (?) och inte kunde somna. Mycket som snurrar i hjärnan just nu... Ilska, besvikelse, ledsenhet, till största del besvikelse...


Men livet är inte fantastiskt alla gånger och som jag skrev för bara ett par dagar sedan - vi kommer att bli sårade många gånger till av de som står oss närmast, det är oundvikligt - och det var också detta, antar jag. Men funderingarna blev inte mindre för det, vilket i sin tur ledde till samma gamla ältande, samma gamla spiral. Åh som jag ibland önskar att jag bara hade halva min hjärtvolym och inte brydde mig så mycket om att alla andra ska ha det bra, sätter dem i första rummet och mig sist, alltid. Varför gör jag det? Varför gör jag det när jag vet att jag bara blir sårad i slutändan, sönderstressad med ångest och oro som hänger över mig? Och varför ältar jag det när jag vet att det inte är jag som gjort fel den här gången?

Nu ska jag gå och fortsätta med middagen, eller snarare att konsumera den. Varit på gymmet i en och en halv timme och tränat överkroppen, jag kommer vara som en däckad räv helgen igenom. Inte mig emot, jag har ändå ingenting viktigt på agendan som måste göras. Ett besök till farmor och farfar för gardinkonsulation väntar, men annars ingenting speciellt. Kanske om pappa fått i ordning sin lägenhet helt och fullt och bjuder på visning, det hade varit kul :-) Och justja, att sitta ensam resten av tiden och vänta på en pojkvän som inte ens vet när han kommer hem glömde jag nämna, sååå kul... Love my life right now.


   

Och så en låt som jag alltid lyssnar på innan och under träning: 




Vem är jag?


Jag är som vem som helst och ingen alls. Jag är duglig, ärlig och ironisk. Besitter den skevaste humorn i stan. Författarhjärta. Always.

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12 13
14
15
16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Januari 2013 >>>

Sök efter gamla inlägg

Förfluten tid

Kategorier

En titt i backspegeln

Translate the blog


Skapa flashcards